”Nya miniräknare” Fast dom e kass

Jönköping SSU-distrikt ligger bakom den här klockrena bilden!

Ett år efter kriget mot Gaza

 

Livni på konferensen i Tel Aviv

Min krönika i dagens NA.

Ett år efter kriget mot Gaza

Vi värderar nyheter på olika sätt i olika delar av världen. Det blev tydligt, när jag den 14 december 2009 nåddes av nyheten att en brittisk domstol sades ha utfärdat order om att gripa Israels oppositionsledare Tzipi Livni för krigsförbrytelser. Jag befann mig i Ramallah, Palestina när ordern utfärdats, grundad på att Tzipi Livni var utrikesminister när den israeliska armén förde krig mot Gaza och Gazas befolkning förra vintern. Nyheten om arresteringsordern var stor i hela Mellanöstern. Men hemma i Sverige blev nyheten bara en notis i tidningarna.

Några dagar tidigare hade jag deltagit på en konferens i Tel Aviv där just Tzipi Livni talade. Konferensen som arrangerades av de partipolitiska ungdomsförbunden tillsammans med Geneva Initiative handlade om unga politikers syn på konflikten mellan Israel och Palestina. Jag deltog på inbjudan av Labour Young Leadership, SSU:s systerorganisation i Israel.

Livni, idag oppositionsledare för Kadima, talade inför konferensen om sin vision. En demokratisk judisk stat vars befolkning lever i säkerhet. Livni talade om att Israel befinner sig vid ett vägval och oavsett vilken väg man väljer så kommer besluten att påverka alla. Att valet står mellan tvåstatslösning där Israel och Palestina existerar eller enstatslösning med bara Israel. Livni argumenterade för att tvåstatslösning är det bästa vägen att gå för att säkerställa att en judisk stat existerar även i framtiden.

Tzipi Livni fångade min uppmärksamhet när hon talade. Hon är en person som sticker ut på flera sätt. Hon är en av få kvinnor som syns bland alla män i de politiska samtalen. Hon är en skicklig talare som vänder svåra frågor till sin fördel. Och hon är ung i jämförelse med alla gubbar som dominerar politiken i mellanöstern. Men hon är också en av de som är ansvariga för morden på civila palestinier under kriget mot Gaza 2008/2009.

Jag lyssnade på henne och tänkte att det kanske finns hopp och att Kadima verkar vara ett parti som skulle våga verka för tvåstatslösningen. Jag började tro på att freden kan vara nära tills hon svarade på frågor från ungdomsförbunden. På frågan om det inte var dumt av Israel att unilateralt lämna de illegala bosättningarna i Gaza 2005 gav hon ett svar som ingen politiker i världen borde ge. Livni förklarade att hon ansåg att det var bra att Israel inte hade några bosättningar kvar i Gaza för annars hade Israel inte kunnat bomba Gaza i slutet av 2008. För henne som dåvarande utrikesminister hade det inte varit acceptabelt att riskera att judiska bosättare skulle dö i Gaza. Med de orden släckte hon allt som jag började hoppas på. För hur kan partiledaren för det största partiet i Knesset säga att det är okej att människoliv släcks så länge det inte är israeliska? 1400 palestinska liv spilldes och flera tusen skadades under Israels krig mot Gaza. Liv som Livni inte verkade bry sig om. Ingen ånger, ingen beklagan uttalade Tzipi Livni när hon talade om Gaza.

När jag nåddes av nyheten om brittiska domstolens order om arrestering av Livni så tänkte jag att det inte är mer än rätt. Jag hoppas också att före detta premiärminister Ehud Olmert och försvarsminister Ehud Barak ställs inför rätta. Politiker som är ansvarig för att flera hundra människor har dött ska ställas inför rätta. Det är den minsta omvärlden kan göra för visa att de 400 barn som dog har ett värde. Att alla människor har ett värde oavsett om de dödas i Örebro, London eller Gaza City.

Valberedningens föreslag

Igår höll valberedningen för Socialdemokraterna i Örebro län en presskonferens för att berätta om förslaget till rikdagslistan och landstingslistorna. Jag deltog på pressträffen eftersom valberedningen har föreslagit att jag ska stå på plats nr 5 i rikdagslistan. Idag har vi Socialdemokrater i länet 5 platser. Jag är oerhört glad och hedrad för att jag finns med på listan. Nu ska listan ut på provval med medlemmarna, fastställas på partidistriktets årskongress och slutligen är det väljarna som avgör. 

Förslaget på de sex första namn på rikdagslistan är i turordning:

Matilda Ernkrans, Hallsberg

Håkan Bergman, Örebro

Eva-Lena Jansson, Örebro 

Lennart Axelsson, Nora

Alaa Idris, Örebro

Thomas Örn, Karlskoga
  

Några medier som valde att rapportera om detta.

Socialdemokraternas pressmeddelande

Nerikes Allehanda

Hem & Hyra

Örebro ETC 

Svt Tvärsnytt

Jag ville bara skrika

Tvärsnytt intervjuade mig i slutet av förra veckan om min resa till Palestina. Idag lade man upp reportaget.

To my friends in Palestine

I left Palestine a couple days ago and I already feel so lonely. Normally if I had been in Ramallah I would be hanging around with you guys. Because that´s what I have been doing in the evenings for the last month. I miss beautiful Palestine! I miss the people in Palestine! I miss the warmth and kindness as I was met by! I miss you!

Maisoon - you have been so kind. I enjoyed all time that we had together. I will never forget our trip with Emma to the Dead Sea. I will neither forget the dinner you invited me to in New Years Eve. You are so kind and when you smile it spreads around everyone who is near to you. Take care until we see each other again.

Hanin – thanks for all your support and help with the practical things when I was planning the visit. I don´t know what I would do if you didn´t fix the apartment for us. Thanks to you we got a nice home in a nice area. See you soon.   

Nisreen – my beautiful friend. I miss you so much. I am so glad that I was in Palestine at the same time that you came for vacation. Thanks for the days in Bethlehem and for showing us around. It was nice to see you in Ramallah. Nisreen, I miss our discussions about women, tradition and Palestinian society. I respect you for being honest in the discussions. Say hey to your family and specially Nadia. The best thing is that I will see you soon. I am looking forward to visit you in Germany. And you coming here

Narmeen – it was so nice to see you again. And it was nice to see that our friendship have grown from the first time we meet in 2006. Thanks for showing us around in Jerusalem. You know that I love to sit and look at you when laugh. You have so much energy and every time I meet you I feel that I get some of the energy in me. Inshallah it will not take three years for us to see each other again. And you know what – I believe that you are the best teacher a student can ever have.  

Mohammed – My second half. For almost two months we have seen each almost every day. It feel so strange now because I haven´t heard your voice for a couple of days. I miss your calls. I miss our discussion and you not listening to me . And I have to make it clear ones for all. I do support Fatah and no other movement. I miss you saying No problems about everything. Thanks for taking me and Emma to your family’s house and for showing us Jenin. Say hey to everyone at home. Thanks for all the home party’s. I hope you won´t forget your promise to me that you will not do a cretin thing in 2010. If you keep your promise, I will keep my promise to you about New Years Eve. And Mohammed, my friend, try to not talk in the phone all the times and do the things you do like dealing :) See you soon?

Motaz – I have never met someone who knows so many jokes. And so many that are not clean. Who will tell me jokes every day now? I think I have to call you every day so you can tell me jokes. I´m addicted to your jokes. Motaz, I so impressed by all the things you do. You have so many balls in the air. And succeeding in everything you put your hand in. Thanks for helping me with all the shopping. I know that you many times was swearing at me inside of you. But thanks for not swearing so I could hear it. I miss your car and all the different trips that we made with the car. I miss our discussions about different things but I hope that we will continue the discussions when we will see each other again. Inshallah soon I hope! Thanks for letting me meet your family and your beautiful mom. Say hi to her and your sisters. Thanks for telling and explaining for me about the occupation. Thanks for showing me the tags on the houses and places where people was killed and became martyrs. It was important for me to see it!

Wissam – Zarzor. You know, yesterday I went for shopping but it didn´t feel good. Something was missing. You! I missed your comments and you swearing at me. So I will not go for shopping until we will see each other. Then we can together go for shopping for 4 days, okay?  And you know what? One of the red kofia I bought is for me :) Sorry! I want to be in Ramallah and sit in your office and do the thing you taught me to do. The thing I am not allowed to do inside in Sweden :)  You know what I mean. When I close my eyes I can see you and your reaction when we were talking about love is in the air. I miss that! And I miss every coffee place that we went to. The best time was when we were sitting in Stars & Bucks alone talking for so long time. You taught me so many things while we were sitting there. I am looking forward when we all will be together. And I promise not keep talking about love all the time

Hassan, Eyad, Omar, Bilal, Mohammed Z, Mohamed G, Ayat, Eman,Yara, Rawan and so many more – you are the best. I had so much fun every time I met you. Thanks for being so nice to me! Thanks to you I feel that Palestine is like home. Thanks to you I feel the Palestine is the most beautiful country in the world! I will come back! And I know that one day Palestine will be free! No more occupation, No more walls and no more illegal settlements inside of Palestine. I know it! Viva Palestine!

Ockupationen är ständigt närvarande

Igår natt var israeliska soldater med deras stridsvagnar inne i Ramallah. Den senaste veckan har soldaterna återkommit varje natt. Ingen vet vad de är ute efter. De åker runt, stannar, går runt med sina vapen och visar sin närvaro. Inte ens på natten får människorna vara fred. Ockupationsmakten påminner ständigt människorna om att de är ockuperade. Att Israel kan när som helst komma och göra vad den vill.

Grabbarna lagade palestinsk mat till mig igår i ett försök att få mig att bli glad igen. Tidigare på dagen hade jag nämligen besökt Palestine Post med syftet att posta lite grejer hem. På postkontoret förklarade de för mig att de kan ta 2-3 månader innan grejerna kan fram. Det är om dom ens kommer fram. Eftersom posten från Al-Bireh måste först till Jerusalem innan den kan skickas vidare till adressaten. Israel kan vänta flera veckor innan de låter posten från Al-Bireh passera vidare Jerusalem. Israel kan även bestämma för beslagta paket och brev villket leder till de aldrig kommer fram till rätt adress. Det fick mig att flippa eftersom det bara handlar om ren djävulskap från Israels sida. Att hålla kvar posten eller försena den. Och världen tittar på. Jag har svårt för att hantera att världens ledare tiger trots att man ser vad som sker. Men samtidigt blir jag mer och mer övertygad om att vi måste göra något. Att vi människor måste agera. Att jag måste jobba för ett fritt Palestina när jag kommer hem.

När världens ledare är för fega får vi visa mod. Jag är säker på att framtidens folk kommer att tacka oss för att vi valde att agera.

Ps Jag skriver sällan eftersom det  sällan finns tid för det. Det är så många intryck och berättelser som jag ser och hör. Det är svårt att veta var man ska börja och var man ska sluta. Så jag samlar på mig och jag lovar att dela mig när jag kommer tillbaka till Sverige.

Should I stay or should I go?

Jag har tagit fram mina sommarklänningar igen. Solen har de senaste dagarna visat sig i Ramallah. Solen får mig att le och jag känner mig lycklig. Samtidigt som solen värmare oss här i Ramallah läser jag om kylan hemma i Örebro. När jag ser vinterbilderna på olika nyhetssidor funderar jag på om verkligen ska åka hem. Jag trivs här, jag har fått vänner för livet, jag kan säkert  jobba här, min arabiska har blivit så mycket bättre och hundra argument får mig att vilja stanna kvar i Palestina.

Här har jag fått lära mig att politiken är ständigt närvarande. Jag har varit politisk aktiv i SSU och Socialdemokratin i många år. Jag vet att i slutänden handlar allt om politik men det är här som jag får uppleva att varje samtal, varje diskussion som jag har blir politiskt. Vilket märke på vatten, dricka, frukt, juice, chips mm man köper är politik. Kommer vattnet från en illegala bosättning? Kommer chipsen från Israel? Så fortsätter det dagligen. Hela tiden måste människor ta politiska ställningstagande.

De senaste dagarna har jag haft flera samtal med folk om framtiden, tvåstatslösningen och freden. Det är vänners vänner som jag frågar om deras syn. Det är samtalet med en kille som jag kommer att minnas. Killen har varit politiskt aktiv när han var yngre men nu fokuserar han bara på sitt jobb och sin familj. Han är en av de få som jag har mött som inte tror att det blir bättre, som inte tror att en palestinsk stat kommer att utropas. Han tror inte det för att han menar att det står i Koranen att Palestina kommer alltid att vara ockuperad. Området (Ursprungs Palestina) är dömt att alltid vara i konflikt. Om Israel skulle upphöra med sin ockupation kommer det ett annat folk/land att ockupera Palestina. Det är inte första gången jag hör detta synsätt. Men det är första gången jag hör det i Palestina. Det är väldigt svårt för mig att ta till mig det synsättet. Eftersom det innebär att palestinier och omvärlden inte ska göra något. Vi ska bara titta på. Den natten började mina mardrömmar igen.

Igår kväll åkte vi förbi en illegal bosättning som finns i Ramallah. Jag fick inte stanna och ta kort eftersom min vän M som körde bilen var rädd för att bosättarna skulle se mig ta kort och skapa problem för palestinierna som bor i närheten. Det var bara några få meter mellan den illegala bosättningen och de palestinska hemmen. Så nära! Jag har aldrig upplevt det tidigare. Att en bosättning ligger så nära. Ockupationen gjorde sig påminde igen. 

Jag har några dagar kvar innan det är tänkt att jag ska åka tillbaka. Tid som jag använda och fundera på om jag ska stanna eller åka hem.

Närheten är en illusion

Min krönika i dagens Nerikes Allehanda.

Närheten är en illusion

Så nära men ändå så långt bort. Dagarna går fort fram under min resa i Israel och Palestina. Det mesta av tiden tillbringar jag i Palestina. Jag resar fram och tillbaka mellan olika städer, flyktingläger och platser med historisk och religiös betydelse. Från min balkong i lägenheten som jag hyr i Ramallah kan jag på kvällarna se ända till Tel Aviv.  Resan mellan Ramallah och Tel Aviv tar med bil lite mer än en timma om man inte stöter på problem vid någon checkpoint. Så nära men ändå så långt bort.

Under en månad har jag hunnit besöka Abrahammoskén, Den heliga gravens kyrka/Uppståndelsekyrkan, Klagomuren, Al Aqsa moskén, Födelsekyrkan och många flera platser. Oavsett vilken helig plats jag besöker möter jag religiösa människor som vill komma närmare Gud, Allah eller Jehova. Människor som även i framtiden vill kunna besöka de heliga platserna för att finna lugnet. Men jag möter också människor, uteslutande palestinier, som nekas av Israel att resa eller besöka heliga platser. På fiket som ligger i grannfastigheten möts jag en dag av att ägaren Osama bubblar av glädje. Efter 20 år fick han tillstånd att besöka Jerusalem och Uppståndelsekyrkan. 20 års väntan för att åka till grannstaden som ligger 30 minuter bort är omöjligt att förstå för mig, som första veckan på min resa reste två gånger till Jerusalem. Jag kan nästan resa var jag vill i området med mitt svenska pass. Jag gläds med Osama trots att det borde vara självklart att han ska ha tillträde till de heliga platserna som får honom att bubbla av glädje.   

Vid checkpoint mellan Ramallah och Jerusalem ser jag ett av tusen sätt som Israels ockupation av Palestina uttrycks. Känslan av att se hur människor tvingas köa mellan smala galler, bli utskällda av någon som skriker i en mikrofon eller tvingas vända om för att någon israelisk soldat har bestämt sig för att inte släppa fram dem just idag är obeskrivlig. Vid checkpoint ser jag hur människovärdet tas från palestinier, om och om igen. Jag står där med kvinnan som efter tre år besöker Ramallah för att hälsa på sin sjuka mor, den äldre mannen som har läkartid på ett sjukhus i Jerusalem och hundra andra. Vi står där och väntar och jag vet att alla människor har ett värde och vi är lika mycket värda. Men det är svårt att säga det till de palestinierna som står i kön. Och det är svårt att säga det till de israeliska soldaterna som håller checkpoint i liv. En tjock skiva av glas sitter mellan folken. En skiva som hindrar ett samtal om livet, en skiva som hindrar människor att se varandra. Det är en skiva mellan ockupanten och den som är ockuperad.

Kvällarna i Ramallah går åt att fika, äta och röka vattenpipa. Det är det som erbjuds för att fördriva tiden berättar mina vänner. Så jag fikar och får höra alla historier om alla illegala bosättningar som byggs på palestinsk mark, om begränsad rörelsefrihet, om situationen under första och andra intifadan. Om de som är fängslade i israeliska fängelser och om alla martyrer som dött. Jag lyssnar och berörs. Jag vill berätta för mina palestinska vänner hur jag och mina israeliska vänner fördrev tiden i Tel Aviv. Så många uteställen och aktiviteter som vi besökte. Det var inte svårt att fördrev tiden. Om samtalen som handlade om arbete, utbildningsmöjligheter, ideologi och framtiden. Jag vill berätta men jag kan inte. Jag vill inte riskera att vännerna i Ramallah känner sig avundsjuka på mina vänner i Tel Aviv. Så jag tiger och tänker så nära varandra men ändå så långt ifrån.

Nyårsdag i Ni’lin

Nyårsafton gick så fort. Jag deltog på en tillställning där presidenten Abu Mazen talade med anledning av att Fatah firade 45 år sedan rörelsen bildades.  Jag hade hoppats på Abu Mazen skulle vara en engagerad talare när han talade om Fatah. Men mina förhoppningar infriades inte när det gäller engagemang men däremot insåg jag att han har humor. Flera gånger frångick han sitt manus och skämtade om aktuella händelser. Efter talet gick alla ut för att se Abu Mazen tända facklan. En tradition som Fatah tydligen haft i flera år.

Efter tillställningen åkte jag och Maisoon hem till hennes grannar i Bir Zeit. Maisoons familj har i många, många år firat nyårsafton hos sina kristna grannar. Traditionen hos familjerna är att en dag under fastamånaden ramadan tillbringar grannfamiljen kvällen hos Maisoons familj, som på nyårsafton är hos grannfamiljen. Stämningen var på topp och det var underbart att se hur familjerna var som en familj trots olika religionstillhörighet. Jag kan inte beskriva den lyckan jag kände när jag såg all hemlagad mat och köttet på grillen. Jag har inte lagat mat på en månad, jag äter ute när jag inte är hemma hos någon som har lagat mat. Min rädsla för att gasspisen ska explodera hindrar mig från att laga mat.     

Thanks Maisoon for inviting me to New Year’s dinner.  

Halv tolv mötte jag upp killarna i Ramallah för att tillsammans skåla in det nya året. Eftersom det är nästan bara par och familjer som får gå på fester som restauranger och hotell arrangerar fick vi hänga i lägenheten. Nyårsafton var helt underbar. Mer än jag hade vågat hoppats på. Jag minns att jag i oktober 2009 fick en fråga av en vän som undrade var jag skulle vara på nyårsafton. Jag minns också mitt svar: – Jag kommer att vara lycklig oavsett var jag firar. Det spelar ingen roll om det är på trottoarkant i Ramallah ensam. Bara jag är i Palestina.

Jag tror att min familj och vänner hemma i Sverige sov på nyårsdagen när jag åkte tillsammans med andra från Fatah Shabbiba (ungdomsförbundet) till Ni’lin för att demonstrerar mot ockupationen och muren. Byborna demonstrerar som på andra ställen varje fredag efter fredagsbön.  Det var hemskt att se hur israeliska soldater sköt gas mot oss. Det var svårt att se varifrån de sköt eftersom de stod bakom muren.  Gasen som spreds snabbt med hjälp av vinden sved i ögonen, fick näsen att rinna och jag hostade och hostade.  Ockupationsmakten vill inte att människor demonstrerar. Det spelar ingen roll för den om demonstrationen är fredlig eller inte.  Det spelar ingen roll att det är barn, unga, gamla, kvinnor och män som demonstrerar mot att Israel annekterar deras mark. Det spelar ingen roll att Ni’linborna har rätt enligt alla jävla lagar. Soldaterna skjuter och hjälper Israel att upprätthålla den förbannade ockupationen och muren.

Jag är trött på att se hur ockupationen får fortsätta ske. Och då har jag bara sett en liten del av allt som sker. Tankarna som jag hade innan om Israel/Palestina konflikten har ändrats. Jag känner ilska och sorg för att världen tittar på. Ska Israel radera Palestina från kartan innan man agerar?        

Bilder från gårdagens demonstration i Ni’lin

Några bilder från Hebron o Betlehem

  Här är några bilder.  För text klicka på varje bild.