Vi måste sätta stopp nu

Idag har jag en krönika inne i Nerikes Allehanda. Tyvärr hittar jag inte den på nätet. Så jag lägger upp den här.

 Det bubblar igen. Det bubblar bland palestinier. Ilskan och frustrationen är stor över att fredsprocessen mellan den palestinska myndigheten och israeliska staten inte går framåt. Istället för att steg tas mot fred ser man hur alltfler bosättningar byggs, hur muren fortsätter splittra människor och Gaza är världens största utomhusfängelse. Världen och världens supermakter verkar mest titta på när man inte är upptagen med att arrangera möten och konferenser som inte leder någonstans.

 För nio år och 13 dagar sedan utbröt den andra intifadan ut. Den kallades för Al-Aqsaintifadan eftersom droppen som fick bägaren att rinna över var att Ariel Sharon 28 september 2000 promenerade i moskéområdet i Jerusalem tillsam-mans med tusentals poliser. Många uppfattade inte Sharon som en duva som ville skapa fred. Tvärtom var han ansvarig som försvarsminister på 80-talet för massakern i flyktinglägren i Sabra och Shatila då mer än 2 000 palestinier mör-dades. Att just Ariel Sharon skulle ta sig in i Al-Aqsa moskén upplevdes som en provokation. Andra intifadan utbröt efter flera års ilska och frustration. Det hade bubblat ett tag och till slut fick människor nog. Resultatet för andra intifa-dan blev flera tusen döda.

 De senaste dagarna har det skett saker som kan vara just den droppen som återigen får bägaren att rinna över. För två söndagar sedan valde den Israeliska polisen att inför restriktioner för vilka palestinier som får besöka moskéområ-det i gamla stan i Jerusalem. Män under femtio år som vill gå in till Al-Aqsamoskén för att be tillåts inte gå in i området, medan turister och judiska besökare har rätt att tillträda. Med detta agerande markerar staten Israel att det är den som har makten över när och var palestinier har rätt att röra sig. Det är att provocera men frågan är om det är en tillräcklig provaktion för att en tredje intifada ska utbryta, Jag är rädd för att det kommer att bli så om världen inte ingriper.

 Det finns ett missnöje mot Palestinska myndigheten och Mahmud Abbas även kallad Abu Mazen. Visst har palestinier på Västbanken fått det bättre ekono-miskt senaste tiden men det väger inte så tungt att man kan blunda för att Abu Mazen var handlingsförlamad när Israel attackerade Gaza. Det väger inte upp mot de hundratals bosättningar som skapas på palestinsk mark. Och det väger definitivt inte upp faktumet att fredsprocessen är ganska död. Pressen på att Fatah och Abu Mazen ska agera är stor. Ett samlat motstånd mot Israels ockupation som en intifada kan tyvärr ses av en del som en väg att gå.

 Jag tror inte att världen vill se en tredje intifada. Men det är dags att börja agera för att en fredsprocess värd namnet kommer igång. Ledare inom EU har flera gånger sagt att man vill att EU ska sätta sin prägel på världspolitiken och inte låta USA ensam medla i Mellanöstern. Vill EU ha plats bland supermakterna så måste EU ta plats nu.

 Här kan Sverige som ordförandeland i EU vara med och ta första stegen mot sådan utveckling. Regeringen Reinfeldt skulle kunna sluta snacka löst om fred och börja agera för fred genom utrikesministern Carl Bildt. Sverige har två och halv månad kvar på EU-ordförandeskapet. Det är tid som man kan använda för att se till att ockupationen upphör, att folkrätten och mänskliga rättigheter följas. Det är alltså om vi inte vill se en tredje intifada och flera tusen döda i Palestina. Men det är nu som EU kan agera, inte nästa vecka eller nästa månad. Utan nu!

Annonser

~ av Alaa Idris på 12 oktober 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: