Alla får inte vara med

Igår hade jag en krönika in i Örnsköldsviks Allehanda. Den har inte kommit upp på nätet än så jag lägger upp den här.

 I veckan kommer 350 socialdemokrater från hela landet samlas till partikongress. Över 1000 motioner ska behandlas och grunden för socialdemokratins valmanifest läggs på jobbkongressen. Förslag finns på hur vi skapar arbete i jobbkrisen och på hur samhället kan agera när nästan var tredje ungdom är arbetslös. Synen på vinster i välfärden är på dagordningen. Liksom fred i Mellanöstern och Marockos ockupation av Västsahara. 7,7 kilos handlingar visar att socialdemokrater runt om i landet har synpunkter och förslag inom alla politikområden – det är ett stort parti med en bred politik.  

 Efter att ha läst handlingarna inser jag att något saknas. Jag saknar integrationspolitiken. Ett område som tydligt visar att alla inte får vara med, att människor utestängs från krogar, arbete och makt i vårt land. Jag hoppas att ombuden lyfter upp att det finns strukturer som utestänger alla som avviker från normen om den vite mannen. Att människor i vårt land diskrimineras på grund av etnisk bakgrund. Och att människor utestängs från bland annat arbetsmarknaden trots att de kan språket, är utbildade och har erfarenheter. Det är strukturell diskriminering och ett förtryck som kan kopplas ihop med andra förtryck som klass, kön och sexualitet. Och många gånger samverkar förtrycken.

 För hur kan man annars förklara att bland nyexaminerade akademiker med utländsk bakgrund är det 60 procent som får kvalificerade jobb efter 1 år medan jämförelse siffran är 80 procent för inrikes födda? De har gått i samma klasser, läst samma litteratur och haft samma lärare.

 Integration betyder sammanförande till en enhet där alla delarna samspelar. Det handlar om att vi alla integreras, inkluderas och tillåts bidra med våra erfarenheter och vår kompetens. Integration kan aldrig vara en fråga för en enskild grupp utan berör alla i ett samhälle. Ett samhälle där alla respekteras och accepteras. Det räcker inte att vi konstaterar att vi har ett mångkulturellt samhälle utan vi behöver börja leva i det också.

 Det handlar om hur vår vardag ser ut, om skolan, arbetsplatsen och boendet är mötesplatser. Om elever kan välja arabiska som språk, om namnet Sagal nämns i räkneexemplet och om maten som serveras i skolmatsalen. Det handlar om lärare ger utrymme för hela världens historia även om länderna ligger lite längre bort. Om min lillasyster som är född i Sverige ska få kalla sig svensk trots att hon är mörk och våra föräldrar är födda i ett annat land. Det handlar om mångfald som man kan se och höra på varje enskild arbetsplats. Om arbetsgivare som är stolta över att de har fått mångfaldscertifiering istället för att de slänger jobbansökningar från människor vars namn kan upplevas som svåra att uttala. Det handlar om vilka ens grannar är; om barn, studenter, pensionärer, etniskt svenskar, personer med utländsk bakgrund möts i trappuppgången, tvättstugan eller vid lekplatsen dagligen. Integration handlar om det och alla andra små och stora symboliska vardagliga frågor. Den politiken måste bli synligare hos Socialdemokraterna.

 

 

~ av Alaa Idris på 27 oktober 2009.