Nyårsdag i Ni’lin

Nyårsafton gick så fort. Jag deltog på en tillställning där presidenten Abu Mazen talade med anledning av att Fatah firade 45 år sedan rörelsen bildades.  Jag hade hoppats på Abu Mazen skulle vara en engagerad talare när han talade om Fatah. Men mina förhoppningar infriades inte när det gäller engagemang men däremot insåg jag att han har humor. Flera gånger frångick han sitt manus och skämtade om aktuella händelser. Efter talet gick alla ut för att se Abu Mazen tända facklan. En tradition som Fatah tydligen haft i flera år.

Efter tillställningen åkte jag och Maisoon hem till hennes grannar i Bir Zeit. Maisoons familj har i många, många år firat nyårsafton hos sina kristna grannar. Traditionen hos familjerna är att en dag under fastamånaden ramadan tillbringar grannfamiljen kvällen hos Maisoons familj, som på nyårsafton är hos grannfamiljen. Stämningen var på topp och det var underbart att se hur familjerna var som en familj trots olika religionstillhörighet. Jag kan inte beskriva den lyckan jag kände när jag såg all hemlagad mat och köttet på grillen. Jag har inte lagat mat på en månad, jag äter ute när jag inte är hemma hos någon som har lagat mat. Min rädsla för att gasspisen ska explodera hindrar mig från att laga mat.     

Thanks Maisoon for inviting me to New Year’s dinner.  

Halv tolv mötte jag upp killarna i Ramallah för att tillsammans skåla in det nya året. Eftersom det är nästan bara par och familjer som får gå på fester som restauranger och hotell arrangerar fick vi hänga i lägenheten. Nyårsafton var helt underbar. Mer än jag hade vågat hoppats på. Jag minns att jag i oktober 2009 fick en fråga av en vän som undrade var jag skulle vara på nyårsafton. Jag minns också mitt svar: – Jag kommer att vara lycklig oavsett var jag firar. Det spelar ingen roll om det är på trottoarkant i Ramallah ensam. Bara jag är i Palestina.

Jag tror att min familj och vänner hemma i Sverige sov på nyårsdagen när jag åkte tillsammans med andra från Fatah Shabbiba (ungdomsförbundet) till Ni’lin för att demonstrerar mot ockupationen och muren. Byborna demonstrerar som på andra ställen varje fredag efter fredagsbön.  Det var hemskt att se hur israeliska soldater sköt gas mot oss. Det var svårt att se varifrån de sköt eftersom de stod bakom muren.  Gasen som spreds snabbt med hjälp av vinden sved i ögonen, fick näsen att rinna och jag hostade och hostade.  Ockupationsmakten vill inte att människor demonstrerar. Det spelar ingen roll för den om demonstrationen är fredlig eller inte.  Det spelar ingen roll att det är barn, unga, gamla, kvinnor och män som demonstrerar mot att Israel annekterar deras mark. Det spelar ingen roll att Ni’linborna har rätt enligt alla jävla lagar. Soldaterna skjuter och hjälper Israel att upprätthålla den förbannade ockupationen och muren.

Jag är trött på att se hur ockupationen får fortsätta ske. Och då har jag bara sett en liten del av allt som sker. Tankarna som jag hade innan om Israel/Palestina konflikten har ändrats. Jag känner ilska och sorg för att världen tittar på. Ska Israel radera Palestina från kartan innan man agerar?        

Bilder från gårdagens demonstration i Ni’lin

Annonser

~ av Alaa Idris på 02 januari 2010.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: