Jag vägrar vara rädd – Krönika i Karlskoga Kuriren

Jag vet att jag inte är ensam om att minnas. Men jag vet också att det finns många som redan glömt hur Sverige var under början och mitten av 1990-talet. Då Vitt Ariskt Motstånd, VAM, demonstrerade öppet på våra gator och lasermannen sköt personer med utländsk bakgrund. Expressen hade en löpsedel med rubriken ”Kör ut dem”. Det var en tid då folk gick runt i bomberjackor.

Jag minns de åren i mellanstadiet och högstadiet för det var en tid som var präglad av rädsla. Jag var rädd för att jag skulle få stryk på grund av min hudfärg om jag mötte rasister. Jag var rädd att någon skulle göra illa min familj. Jag fruktade att släktingar och vänner kommit till skada, när flyktingförläggningar i Sverige och Europa stod i brand. Då fick man finna sig i att några kunde skrika neger till en. För vad skulle jag kunna göra då som barn? Det enda jag kunde göra var att acceptera maktlösheten som jag kände. Jag minns också att klyftorna i samhället vara stora. Mellan de som hade och de som inget ägde. Jag är säker på att många kan vittna om att Sverige kändes som ett kallt land. Det fanns en utbred rädsla, maktlöshet och våldsamhet i vårt land.

Valnatten väckte alla minnen från 1990-talet till liv. Sverigedemokraterna som härstammar från Bevara Sverige Svenskt som var aktiva under 80-talet fick många mandat i vår riksdag. Ett parti som har ägnat de senaste åren att finkamma sig och gått genom en retorisk make-over för att tvätta bort kopplingarna till de nazistiska rötterna. Samma parti ska nu lagstifta, utse nämndemän och sprida sina främlingsfientliga budskap från riksdagens talarstol. Frågan är vad som kommer härnäst. Kommer vi få se hur islamfobi och våldsamhet breder ut sig? Få vi se en ny laserman och fler barn som är rädda?

Det finns inget givet svar. För det är vi, jag och du, som avgör hur dagens barn kommer att minnas 2010-talet. Istället för att bara chockas och förfäras över att vi har rasister i våra kommunfullmäktige och vår riksdag så kan vi agera. Det är nu vi ska engagera oss i fackföreningar, organisationer och partier för alla människors lika värde. Det är nu vi ska se till att människor med olika bakgrund och erfarenheter möts och samtalar om vilket samhälle vi ska leva i. Jag är övertygad om att få av Sverigedemokraternas väljare är rasister. Deras ilska bottnar i orättvisor som finns i vårt samhälle, att barnfattigdomen breder ut sig och klyftorna mellan de rika och de fattiga fortsätter öka. Istället för klassklyftor vill man se jämlikhet och det är dags att vi lyssnar och agerar.       

Några kvällar efter valnatten skriker ett par unga killar ”blatte” till mig när jag är på väg hem. Efter 21 år i Sverige tror killarna att jag ska acceptera att bli kallad för alla möjliga saker. Men jag är inte ett barn längre och jag vägrar infinna mig i att rädsla ska prägla min vardag. Jag tänker fortsätta kämpa för alla människors lika värde och mot orättvisor. För det är min skyldighet att agera som Martin Luther King formulerade. ”Den verk­liga trage­din be­står inte i onda människors brutalitet utan de goda männi­skors tystnad.”

Annonser

~ av Alaa Idris på 28 september 2010.

2 svar to “Jag vägrar vara rädd – Krönika i Karlskoga Kuriren”

  1. Det är för hemskt! Jag får riktigt ont i magen:(

  2. Lysande skrivet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: