Krönika i NA 2 maj

Jag minns att jag som barn tyckte att det var lyxigt och roligt att få äta ute. Vi gjorde inte det ofta och det var inga lyxiga restauranger vi besökte. Det blev pizza eller hamburgare och jag var så glad. Min mamma var ensamstående och vi barn var vana vid att det sällan fanns pengar att göra det där lilla extra.

Det är de senaste åren som jag har börjat prata om min barndom, mina minnen av att vara fattig i Sverige.  När jag tidigare har försökt att prata om barndomsåren har jag känt skam och blev som ett barn igen. Därför försökte jag gömma och glömma. Men inte längre. Nu vet jag som vuxen att ingen kan döma mig eller min familj för att vi var fattiga.

Förra veckan behandlade kommunfullmäktige Örebro kommuns årsredovisning för 2010. Från Staffan Wermes koalition gick den ena partiföreträdaren efter den andra upp berättade om att det går bra för Örebro. Mantrat det går bra för Örebro upprepades så många gånger att jag tappade räkning. Ingen av företrädarna för borgerligheten och Miljöpartiet som tog sig tid att prata om att barnfattigdomen ökar i Sverige och i Örebro. Nära valet 15 maj vill de som styrt vår kommun inte diskutera att antalet barn som växer upp under fattigdom ökat. 

De fattiga barnen i Sverige blir fler. För några veckor sedan beskrev Majblomman i annonser vad föräldrar ansöker pengar för. Ansökningar som medel hos Majblomman handlar om att kunna ta med barnen på utflykter, för att köpa glasögon eller skor till ungarna.

Barnfattigdom upprör mig som socialdemokrat. Jag får ont i magen och en klump i halsen. Och det gör extra ont för jag vet att många av dessa barn känner oro, sorg och skam. Jag har själv känt det.

Det handlar om så många barn som inte kan gå på bio med kompisarna, som får springa barfota under idrottslektionerna och som döljer hålen i strumporna. Som stannar hemma och är ”sjuka” när klassen ska på studiebesök som kostar. Barn som tvingas ljuga för sina lärare och att säga att man har glömt att ta med pengar när insamling till klasskassan ska ske. Eller som äter så mycket som möjligt i skolmatsalen under fredagen med vetskapen att det finns inte mycket att äta hemma under helgen. Orden räcker inte till för att beskriva barnens känslor över att vara fattig i Sverige.

Barnfattigdomen är oacceptabel och ovärdig vårt moderna samhälle. Därför känns det bra attLena Baastad, Socialdemokraternas kandidat till kommunstyrelseordförande, valde att prata om barnfattigdomen i samband med diskussionen om årsredovisningen för 2010. Baastad ser orättvisorna i samhället, hon ser genom bokslutssiffrorna och ser att alla i vår kommun inte har fått tagit del av välfärden. Örebro behöver politiker som inte blundar för att klassamhället existerar och att klyftorna ökar. Politiker som tar ett ansvar och har förslag för hur vi ska minska klyftorna. 

Jag är övertygad om att politik kan göra skillnad. Valet den 15 maj kommer att handla om hur Örebro ska vara i framtiden. Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i. Ska ökade klyftor, hög arbetslöshet och barnfattigdom vara en del vårt samhälles vardag? Eller om vi tillsammans ska skapa ett samhälle där inget barn behöver växa upp i fattigdom?

Annonser

~ av Alaa Idris på 03 maj 2011.

Ett svar to “Krönika i NA 2 maj”

  1. Bra Alaa! Alltför många väljer att förneka att barn faktiskt har det på det här viset. Är också mycket glad över att vi både nationellt och lokalt så kraftfullt tar tag i frågan om barns livsvillkor och barnfattigdomen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: