Svik inte det eritreanska folket igen

Förra veckan firade eritreaner över hela världen att det har gått 20 år sedan man utropade Eritrea som ett självständigt land. 20 år har gått sedan den 24 maj 1991. Jag minns fortfarande känsla av glädje och lycka över att mitt födelseland hade fått slut på den 30-åriga etiopiska ockupationen. Vi firade i vår lägenhet i Vivalla och jag vet att andra eritreaner firade också. Ingen mer ockupation, inget mer dödande och frihet för folket stod på dörren. Hela min barndom har varit präglat av kriget mellan Etiopien och Eritrea. Jag brukade drömma och be om frihet för det eritreanska folket. Mina farbröder, kusiner, släktingar förlorade livet i kampen för självständigheten. Min far har tillägnat nästan 20 år av sitt liv i befrielserörelsen. Och han var definitivt inte ensam om att göra det.

Varenda eritrean kan vittna om att de har förlorat släktingar i befrielsekampen. Så många historier om lidande, förtryck och orättvisor finns i det eritreanska folkets kollektiva minnen. De kan vittna om känslan av vanmakt över att världens ledare inte brydde sig om folket i landet vid Röda havet. Historien av att ingen brydde sig om det lilla landet Eritrea som kämpade mot det stora landet Etiopien har berättats hundratals gånger i de eritreanska familjernas hem.

Det är den bakgrund som man ska ha med sig i diskussionerna om vad som händer i Eritrea nu. I diskussionerna om fängslandet av Dawit Isaak och alla andra journalister, meningsmotståndare och demokratikämpar. I samtalen om vikten av att ha demokratiska val, föreningsfrihet och allt annat som bör finnas i en demokrati. Om man inte visar hänsyn för eritreanska folkets historia och känsla av att man har varit övergiven kommer inte samtalen vidare. Om man inte visar en förståelse för att det finns en rädsla hos eritreaner att Etiopien eller något annat land ska försöka ockupera ens land igen så kommer de inte att lyssna på kraven om demokrati. Det finns en stor misstänksamhet mot omvärlden och det är inte konstigt med tanke på vad som har skett i historien tidigare. Det innebär inte att världen ska sitta tyst och blunda för vad som sker i Eritrea idag. För gör man det så har man återigen svikit det eritreanska folket. Skarp kritik ska riktas mot Eritrea för att demokratiseringsprocessen har stannat av eller rättare sagt gått bakåt. Den kritiken förtjänar alla odemokratiska regimer oavsett var i världen de befinner sig. Att kritisera bristen på demokrati innebär inte att man inte älskar sitt födelseland. Varje människa har rätt att få de universella mänskliga rättigheterna tillgodosedda. Det gäller även eritreaner.

De som offrade sina liv i kampen för Eritreas självständighet gjorde det för att man hoppades på frihet, fred och rätten att kunna få var eritrean. Så jag firar och hedrar Eritreas självständighet samtidigt som jag sörjer att Eritrea inte har kommit längre. Jag hoppas av hela mitt hjärta att min generation ska slippa vänta i ytterligare 20 år innan demokrati och fred är en självklarhet för Eritreas folk.

Annonser

~ av Alaa Idris på 30 maj 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: