Umgås och upplev det fina i Vivalla – Krönika i NA 27/5

Stora rubriker på löpsedlar pryder tidningsomslagen. Kvällstidningarna fyller sina sidor med bilder på brinnande bilar, maskerade ungdomar och poliser som är rustade för kravall. Rasisterna försöker plocka billiga poäng på det som händer i miljonprogrammen i Stockholm och även här hos oss i Örebro. Men snart kommer bränderna sluta, medias intresse att avta och få kommer att fundera kring vad som var gnistan som tände upproret tills nästa gång det börja brinna igen.

Det finns ingen ursäkt i världen som rättfärdigar att någon bränner upp en bil, en skola eller något annat. Men däremot finns det tusen anledningar att stanna upp, fråga sig varför detta händer och vad man kan göra för att detta inte ska ske igen. När man gör det gäller det att fokusera på mekanismerna bakom frustrationen, vanmakten och bristen på framtidstro som unga känner. Jag tror det finns de som agerar på det här sättet för att kanalisera sin hopplöshet. Här i Örebro är det första intrycket snarast att ett gäng unga planerat och genomfört en rad brott för att hänga på det som sker i Stockholm.

I helgen var jag ute och nattvandrade och samtalade med boende i Vivalla. De flesta jag mötte var unga. Vi samtalade om det som skett, livet i stort och om hur det är att vara unga i dagens värld. Deras ilska och avståndstagande över brotten som har skett under helgen var kraftfull. Lika tydliga var deras frustration över saknaden av ett jobb och ilska över fördomarna som man möter i vardagen. Fördomar som prackas på en för att man kommer från en viss del av staden. Saknaden av central samhällsservice där man bor och bristen på arenor där man kan möta andra. Och den ständiga känslan av att man inte fullt ut får delta i samhället på samma villkor som alla andra.

Och jag har mött det tidigare. Genom åren har jag träffat många som inte vet hur de ska kanalisera sin frustration och som inte vetat vilka verktyg de ska använda för att vara med och skapa en förändring. En del har känt en misstänksamhet och ett agg mot samhället och alla de institutioner som symboliserar den. Medan andra har fått se hopplösheten ta över deras liv. Det tär på människan att tappa hoppet om att framtiden har något att erbjuda. Och när man känner att samhället struntar i en så kommer en dag då man struntar i samhället.

Här har samhället ett ansvar. Att ta tag i arbetslösheten och möjliggör för alla att ha ett arbete. Att se till att klassklyftorna utjämnas och att känna sig trygga i att investeringar i ungas mötesplatser, i föreningslivet och idrotten lönar sig långsiktigt. De satsningar som Örebro kommun gör för att se till att bryta ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten gör skillnad.

Men Örebro har lite mer att göra. För signalen var tydliga från ungdomarna i Vivalla till alla som inte bor i stadsdelen. De uppskattade alla vuxna som kommit från andra områden i staden för att nattvandra. Alla som ser att stadsdelen är en del av staden. Men deras önskan var att örebroarna skulle komma dit oftare, på dagar och kvällar för att se stadsdelen, umgås och uppleva det fina i området. Och det är sant, vi möts för lite i vår stad. I stor utsträckning håller vi oss till våra egna stadsdelar. Det måste ändras.

Så låt oss mötas över generationer och stadsdelar. Så nästa gång du eller jag får tid över ska vi passa på att åka till Adolfsberg, Bricksbacken, Tybble, Vivalla eller Norrby. Strosa omkring, fika och visa att hela staden är vår.

Annonser

~ av Alaa Idris på 27 maj 2013.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: